- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
193

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.•O".



Ur Judas

upp sig, lade handen på Judas’ skuldra och såg honom djupt
in i ögonen.

”Säg, hatar du mig?” frågade han.

Det gick en darrning genom Judas’ kropp, han såg
förundrad på Jesus och sänkte så stillatigande sin blick.

Denne log, tog bort sin hand och började gå af och an,
under det Judas följde honom med skygga, förundrade blickar.
Slutligen stannade han åter och sade mildt:

”Frukta icke, jag skall icke banna dig! Du är trött —
lägg dig och sof, det är redan långt lidet på natten.”

Judas lydde honom stillatigande. Hela hans väsende var
på en gång förändradt. Han kände det själf, han hade ett
medvetande af att lyda en omotståndlig makt, men detta
medvetande plågade honom icke, det ingaf honom en känsla af
trygghet och frid. Han hörde den främmandes steg bredvid
sig; då han legat en stund, såg han upp och frågade sakta:
”Skall du då vaka?”

Jesus stannade bredvid honom och svarade:

”Ja, jag skall vaka!”

Hans röst var tung och skalf af undertryckt smärta.
Judas lade sig åter ned och drog manteln öfver hufvudet.
Samma känsla af frid och trygghet hvilade öfver hans sinne,
men den var förenad med en sorgsenhet, än tyngre än den,
som förr en gång, då, när solen sjönk, gripit honom. Och
denna sorgsenhet följde honom in i sömnen.

IV.

Länge sedan han somnat gick Jesus ännu rastlöst af
och an. Slutligen stannade han bredvid Judas och betraktade
honom tankfullt. Under sömnen hade denne gjort en rörelse,
- så att hufvudet glidit bort från manteln och hvilade på hårda
marken. Han föll på knä, lade varsamt hufvudet till rätta

13. — Nationallitteratur. 19.

193

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free