Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Judas
Men nu förstod han hvad det var de buro på, det var
en fråga, och denna fråga var en anklagelse mot honom.
Och i djupet af hans hjärta rörde sig något, som ropade på
lif, som sprängde hans bröst, men han kunde icke finna
det förlossande ordet.
Han uppfylldes af en djup, omätlig sorg inför detta
förbiskridande tåg.
”Hvad vilja de?” tänkte han, ”min Gud, hvad vilja de?”
Då ljöd det ett sus i luften, och han hade en känsla af
att icke längre vara ensam. Han vände sig halft om.
Vid hans sida stod en hög, mörk skepnad. De sköna,
kraftfulla lemmarna svällde af mäktigt lif, bröstet höjde och
sänkte sig under andedragen med hafvets majestätiska lugn,
och under den mörka, smidiga huden syntes ådrornas pulsar.
Hans fötter hvilade på marken med en förtrogen fasthet,
men från skuldrorna utgingo tvenne vingar ; ännu långsamt
fläktande efter flykten, bredde de ut sig i väldig storlek, tills
de förlorade sig i mörkret, liksom voro de ett med det. Öfver
ansiktet böljade håret likt en man af kolsvarta lockar, men
de ungdomliga, ursprungliga dragen voro orörliga, som
huggna i sten, — under den låga, breda pannan lågo ögonen
i mörker, och kring munnen var ett drag af stelnad sorg.
”De hungra!” sade skepnaden. Gif dem bröd och de
skola välsigna dig.”
”Bröd!” tänkte han. ”Ve mig, jag har intet bröd!”
Då lade skepnaden sin hand på hans skuldra.
”Du har makten!” sade han. ”Bjud dessa stenar att
blifva bröd och de skola lyda dig.”
Alltjämt skred det tysta tåget förbi honom, dignande
under sin osynliga börda, och han Jäste anklagelsen på deras
anleten. Då var det som om all kraft svek honom, han böjde
sig ned och hans hand rörde vid de kalla stenarna. En kyla
spred sig genom hans kropp, han reste sig åter upp och lät
den sten, han fattat, falla ur sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
