Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
"Jag vet hvem du är — du är Jesus från Nasaret!”
Han svarade, utan att synas öfverraskad, med ett
egendomligt leende:
"Och likväl vill du gifva mig härbärge i ditt hus?”
För första gången såg han nu uppmärksamt på henne.
Hon rodnade häftigt vid hans ord, och då slogs han af det
ädla, oskyldiga uttrycket i hennes ansikte. Sedan såg han
oftare på henne, och uttrycket i hans eget ansikte blef så
småningom ljusare. Men han talade icke till henne.
Äfven hon gick länge tyst, en kamp mellan stridiga
känslor afspeglade sig på hennes ansikte. Plötsligt frågade
hon häftigt, denna gång utan att se på honom:
”Hvarför kommer du till Jerusalem? — Det är icke af
egen vilja!”
Han såg öfverraskad på henne, och hans blick blef åter
mörk och lidande.
”Hvad vet du om det?” svarade han strängt.
Men hon fortsatte som förut.
”Jag såg det på ditt ansikte, då du satt där uppe på
höjden. Hvarför hatar du Jerusalem?”
”Jag hatar intet!” svarade han, och hans röst var alltjämt
sträng, nästan hård.
”Då hotar dig något ondt där?” fortsatte hon, alltjämt
utan att se på honom, liksom blygdes hon öfver sina egna
frågor, men drefs till dem af en oemotståndlig makt.
”Måhända!” mumlade han tonlöst, men betraktade henne
så lugnt och allvarligt och sade: ”Du har gissat rätt — det
är så.”
”Och dock går du dit?”
”Ja,” svarade han, och åter kom det förra egendomliga
leendet kring hans mun.
”Det förstår jag inte!” sade hon sakta och såg på honom
med stora, undrande ögon.
Han mötte hennes blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
