Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
Den andra gången var, då han några år därefter fick
veta, att Elsa blifvit änka och återvändt till Sverige med sin
dotter. I sitt andra äktenskap hade hon icke haft några barn.
Då var han några dagar orolig och upprörd, kunde icke
i två minuter hålla sig stilla på samma plats, utan dref rastlös
från det ena till det andra. Men det gick snart öfver igen.
Han hade med åren blifvit tämligen loj och trög, och
intrycken halkade snart af honom.
Åter gingo flera år. Då läste han en dag i tidningen
hennes dödsannons. ”Efter långvarigt lidande”, stod det,
och ”sörjd af en dotter”. Denna underrättelse grep honom
djupt, men hans sorg tog sig egentligen uttryck i en häftig,
omotståndlig längtan efter dottern, en längtan, som slutligen
förmådde honom att skaffa sig hennes adress, skrifva till
henne och erbjuda henne ett hem hos sig. I två dagar
väntade han på svar, uppfylld af ett allt djupare missmod, ju
längre det dröjde. Slutligen kom det dock, hon tackade och
antog hans tillbud, tills vidare––––■
Och nu stod han nere vid stationen för att taga emot
denna dotter, som han icke sett på femton år.
Det syntes icke på honom att han var sina femtio år
gammal. Ryggen hade icke blifvit böjd, han mätte fortfarande
sina goda tre alnar; ansiktet med dess stora, breda drag
var friskt och redan solbrändt, fastän man endast var i
slutet af maj, endast skägget, som nu började nästan under
ögonen, var en smula gråsprängdt. Han var klädd i en tjock
kavaj af blått kläde, gråa benkläder af hemväfdt tyg,
instuckna i de högskaftade stöflarna, och en grof klädesmössa
med skärm; i denna kostym såg han ut som en förmögen
bonde med en kommunalmans myndighet. En hvit krage satt
hårdt till om halsen, som svällde ut öfver den, röd och
blod-full, synbarligen besvärad af dess ovana tvång.
Han tordes icke lämna hästen, en ung, vacker fux,
som han själf uppfödt och öfver hvilken han var mycket stolt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
