Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur På Torpa Gård
för de känslor och tankar, som ännu sökte en hållpunkt
och som lifvet öfvergifvit.
Och dock grep den henne nu med en nästan högtidlig
makt, och det tycktes henne att hon med sina ord gaf modern
den bästa minnesgärd och den skönaste upprättelse. Det var
kanske därför att det var för honom hon berättade det,
kanske också därför at hon kände att det var sanning, hvad
hon sade, och att sanningen blott skulle förlorat på att
förskönas.
Han satt tyst och hörde på, hon hörde icke, att han
rörde sig en enda gång; först då hon slutat, såg hon bort
till honom och såg då, att han grät. Hon reste sig upp och
gick fram till honom, men då reste äfven han sig, gjorde
en afvärjande åtbörd och lämnade rummet.
Då han kommit ut i tamburen, stannade han, torkade
sig i ansiktet för att utplåna spåren efter tårarne, tog så
sin hatt och gick ut. Han gick genom trädgården, fram
öfver åkrarne, styrande rätt emot skogsbrynet; då han
kommit fram till det, vek han af från vägen och gick in
mellan träden, rakt fram, öfver stenar och genom snår, utan
att se sig för. Först då han kände sig alldeles ensam, säkert
dold för allas blickar, satte han sig på en sten, lutade
huf-vudet mot händerna och öfverlämnade sig åt den rörelse,
som brusade inom honom.
Han hade nyss gjort den upptäckt, som alldeles
öfver-väldigade honom, och det var, att han älskade henne, sin
döda hustru. Sedan när? Var det från den stund han
återsåg henne i dottern, eller var det alltsedan han mottog
detta bref, som beröfvade honom henne, eller hade han
alltid älskat henne, fastän han själf icke vetat däraf, — det
förstod han icke, men nyss, då han hörde hennes död
berättas, hade det blifvit en plötslig klarhet i de dunkla,
famlande känslor, som dessa dagar rört sig inom honom, och
det hade slagit honom som en blixt, att nu älskade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
