- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
228

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tor Hedberg

henne. Han älskade henne sådan som hennes bild nu stod
framför honom, icke den stilla, opersonliga Elsa, som han
cn gång sett, utan henne, henne själf med alla sina tvifvel
och lidelser och svagheter; det hade fallit ett plötsligt ljus
öfver det, som han då icke förstått, därför att han icke ville
förstå det, och som hade stått skiljande emellan dem, och
hon hade trädt fram för honom i en ny, ursprunglig, lefvande
skönhet.

Han mindes den dagen, då de gått här till samman i
skogen, och han greps af brännade ånger och längtan. Han
förstod att lyckan då stått nära honom, men att han blindt
skjutit den ifrån sig, en lycka, som väl skulle hafva kunnat
vissna och förblekna äfven den, men som aldrig skulle kunnat
ryckas upp med röterna, därför att den var det sannaste
och djupaste i lifvet, en sällsynt planta i hvilken all dess
skönhet samlat sig, — kärleken till en annan människa och
föreningen med ett annat väsen.

Och nu var hon död, och hvad han förlorat kunde aldrig
återvinnas!

Vid denna tanke fattades han af raseri, och han steg
upp och började åter gå. fram genom skogen, brytande sig
väg genom hindren, i ett behof att med rörelse döfva sina
tankar. Så snart han stannade, kom smärtan igen, och
ångern, den outhärdliga ångern, och han började åter gå,
utan att akta på hvart, lik en mörkrädd, som icke vågar
stanna och lyssna till genljudet af sina egna steg––––––

Det var midnatt, då han ändtligen kom hem, dödstrött
både till kropp och själ. Han famlade sig in i sitt rum,
kastade sig som han var på sängen och föll genast i en
tung, känslolös dvala. *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free