Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Nya Berättelser och Skisser
skörda, far han dock dit ut, på det att icke något må
förloras. — Först i oktober säger han sitt sista afgörande farväl,
lämnar sin trädgård, vissnad och härjad, att sofva den långa
vintersömnen, tills våren kommer igen och den åter lefver
upp, och han med den, så länge han nu får vara med.
*
EN VINTERPOET.
Det lilla förmaket såg varmt och gästvänligt ut med
sina gammaldags, rymliga möbler, sina hemväfda gångmattor
öfver den nya brysselmattans brokiga mönster, med det
lustigt flammande skenet från brasan i den gulgröna spiseln
och med lampans stillsamma, förtrogna sken borta i vrån
vid fönstret. På väggarna hängde några gamla porträtt,
framåtlutade liksom för att bättre kunna hålla öga på hvad
som försiggick i rummet, ihärdigt stirrande ned från dunklet,
som lägrat sig uppåt väggarna; stora, runda ögon med tunga
ögonlock, gustavianska näsor och mungiporna uppdragna till
ett gammaldags, konstladt leende.
Deras ättling, som gick af och an på golfvet med
oregelbundna steg, ökande och saktande farten, allteftersom
känslorna inom honom stego och sjönko . . . men dock af
gammal vana hållande sig på gångmattornas tillåtna vägar,
log, också han; men det var hvarken gammaldags eller
konstladt, hans leende, — det var stort och saligt — höll sig
icke endast till den breda munnen med de starka, hvita
tänderna, utan lekte och lyste i hela ansiktet —, bröt stundom
ut i ett halfkväfdt, förnöjdt skratt, som skakade skuldrorna,
och drog sig tillbaka för att ligga och lysa som muntra kol
i ögonen; det var en hel glädjebrasa, som brann inom honom
och kastade lika många flammor öfver ansiktet som brasan
där borta i den gulgröna spiseln. Händerna höll han på
ryggen och knäppte då och då med fingrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0239.html
