- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
236

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tor Hedberg

En person, som halflåg i soffan, rökande en cigarr,
följde honom med ögonen och log, äfven han, men en smula
ironiskt och öfverlägset. Endast då den andre fick ett af sina
skrattanfall, smittades han så pass, att ironien försvann ur
hans leende. Han var några och trettio år, tämligen fet,
men med ett ansikte, hvars blekhet och något slappa drag
tydde på öfveransträngning. Det fordrades icke någon
synnerligt utvecklad iakttagelseförmåga för att igenkänna läkaren
hos honom.

Plötsligt hördes en kort, skarp knackning på dörren ut
till salen, den öppnades utan afvaktan på något ”kom in”,
och ett långt, magert fruntimmer på femtio år inträdde,
bärande en bricka med glas och buteljer, som hon ställde
på bordet borta vid fönstret. — Inom glas och ram skulle
hon gjort heder åt den ärevördiga samlingen på väggarna;
det behöfdes icke mer än att mungiporna, som nu hade
en dragning nedåt, vinklades uppåt en smula; annars var allt
som det skulle vara: samma ögon med sin stilla, runda
blick under de tunga ögonlocken, samma gustavianska näsa,
samma låga panna med det gråsprängda håret nedkammadt
öfver tinningen, så att den bildade en likbent triangel. Men
ännu så länge hade det sig icke så lätt att sätta faster Kristiana
inom glas och ram; med långa, tysta, ograciösa steg
ströf-vade hon från morgon till kväll genom huset, och skramlet af
nycklar gick före henne och bebådade hennes ankomst; då
gällde det att passa upp och styra rätt kurs, så vida man
inte ville bli öfverseglad, ty faster Kristiana hade sitt eget,
gammaldags sjökort, hon; men småbåtarna höllo sig gärna
i hennes farvatten, ty det hände icke så sällan, att det där
skramlet af nycklar bebådade skaffning, och höll man sig
då framme, kunde man lätt få sig en näfve russin eller ett
par sviskon eller några andra godsaker. Det var tradition
inom huset, det, och faster Kristiana höll på traditionen; äfven
utom glas och ram gjorde hon heder åt de gamla på väggarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free