Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Nya Berättelser och Skisser
”Nå, faster Kristiana . . . hur är det?”
Glädjebrasan slocknade för ett ögonblick, och blicken
blef spörjande, orolig.
"Jo, nu sofver hon.”
”Sofver hon? Det är väl bra, det?”
”Om det är bra, ja, du kan ju fråga doktorn, eftersom
jag inte begriper någonting,” kom det med ett halfhögt
mullrande.
Doktorn reste sig upp och svarade på den spörjande
blicken med ett:
”Ja, visst är det bra.”
”Nå, men ’han’ då?”
”Jo, han sofver också.”
Det började åter på att dra i mungiporna, och så stod
brasan på nytt i full låga.
”Skulle kanske doktorn vilja ge sina föreskrifter för
natten,” sade faster Kristiana med ett något sötsurt leende,
”så att jag inte går och gör några dumheter.”
”Ah, det är nog ingen fara,” sade doktorn med ett
försonande leende.
”Ja, se jag vet nu inte annat, jag, än det som gick an
den tiden Oskar kom till världen, och det passar väl inte
för son hans. kan jag tro.”
Doktorn strök sig öfver munnen för att dölja ett
småleende och började därefter ge sina föreskrifter med låg,
yrkesmässigt lätt stämma.
Faster Kristiana lyssnade och såg ut, som om hon
mottoge receptet till någon giftblandning. Då doktorn hade slutat,
räknade hon på fingrarna: först var det det — och så det
och så det — jaha! —, och så tvådde hon sina händer och
lät förstå, att det oskyldiga barnets blod skulle komma öfver
hans hufvud.
Så vände hon sig om och fick se, att de voro ensamma
i rummet, dörren till salen stod halföppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
