- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
241

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning overklig. Men detta ljud kom inifrån, från det varma,
ombonade rummet. Det var Oskars välkända bas.

”Jo, hon sofver verkligen och ’han’ också!”

Han såg ut, som om han berättat något mycket
märkvärdigt.

”Men nu ska vi ha oss en toddy.”

De satte sig vid bordet och lagade i ordning hvar sin
toddy.

”Skål, gamle vän, och tack för att du kom!”

De stötte glasen mot hvarandra och drucko. Då doktorn
skulle sätta sitt glas tillbaka på bordet, hejdade han sig på
halfva vägen. Åter hörde han kanonskottet, dånet och den
spröda klangen genom tystnaden där ute.

”Hör du?” sade han. ”Hvad är det där?”

”Jo, jo, det fryser på,” svarade Oskar Röding och
satte ned sitt glas.

”Fryser på?”

”Ja, det betyder, att vi få en försvarlig kyla. Det är
isen, som spricker. Har du inte hört det förut?”

”Nej.” Doktorn påminte sig dock dunkelt, att han någon
gång hört talas om det. ”Jag är ett stadsbarn, som du vet.”
Den andre nickade, men hans ansikte uttryckte dock
en nästan föraktlig förvåning.

”Det skulle inte förvåna mig, om vi hade en tjugu
grader kallt i morgon,” tillade han.

Doktorn tänkte med rysning på sin förestående resa.
Det blef tyst en stund, för första gången på kvällen kände
de sig en smula främmande för hvarandra.

”Nej, skål!” afbröt Oskar Röding slutligen tystnaden.
De drucko och satte åter ner sina glas.

Doktorn såg spörjande på vännens rödbrusiga ansikte,
öfver hvilket glädjen nu spred ett lugnare, stilla sken som
från en utbrunnen brasa, och han kunde icke återhålla en
reflexion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free