Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O’ -.. o -...o o ... o* -.. o -.. o •-.. O ...O *,.- 0 0 –. 0 -,. o >... o -«.. o.
• p _____________ _______________________________________%p *
Ur Nya Berättelser och Skisser
”Ja, det vill säga, det är egentligen tack vare henne jag
riktigt lärt mig uppskatta och hålla af vintern.”
”Det vill säga så mycket, som att hon är ännu värre
än du?”
”Nej, inte precis det heller, men — ser du, det var
på vintern, som vi funno hvarandra, som vi blefvo kära i
hvarandra.”
”Jaså, en vinterkärlek således.”
”Ja, just en vinterkärlek. Det är en ganska märkvärdig
historia för resten, det vill säga, inte just så märkvärdig,
men––––”
”Märkvärdig för er,” ifyllde doktorn.
”Ja, för oss är den märkvärdig, jag vet inte, om någon
annan skulle tycka det. För den är på samma gång så rysligt
enkel. Skall jag berätta det för dig?”
”Ja, det vore mycket roligt,” svarade doktorn och tog
sig en djup klunk ur toddyglaset. Han hyste just icke stora
förhoppningar på det där märkvärdiga, men på något sätt
skulle ju kvällen fördrifvas, och han tyckte det var behagligt
att själf få tiga.
Oskar Röding satte sig och stirrade in i brasan, som
nu stod i blå, tunn låga öfver de sammanfallna glöden.
"När jag blef kär i henne, det vet jag egentligen inte,
jag tror nästan, att det var en jul, då jag såg henne klä
granen, men jag är inte säker på det. Vi ha ju känt
hvarandra ända sen bardomen, lekt och till och med slagits
tillsammans, ja, du minns väl själf, när du var här.”
Jo, doktorn mindes ganska väl en lång, gänglig flicka
med pojkaktiga fasoner och ett par präktiga flätor, präktiga
att dra i, som ibland brukade komma från närmaste
granngården och hälsa på. Som af gunst och nåd fick vara med
i leken, om det inte var möjligt att smyga sig undan henne,
och som då sattes till alla ringaktade och arbetsamma sysslor,
hvilka hon fyllde med en ifver och en hängifvenhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
