Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Nya Berättelser och Skisser
hvad det var för en ingifvelse, som kom mig att stanna, att
sätta mig ned i förmaket och vänta, och icke heller vet jag,
hvad det var jag väntade på. Alltnog, där satt jag, satt där
en halftimme, blef så ond och skulle just till att gå, då
Ella kom in. Hon hade gråtit, det såg jag i första ögonblicket,
hon blef öfverraskad, då hon fick se mig, trodde antagligen,
att jag redan hade farit igen, och så rodnade hon, gång på
gång, så ofta hon såg på mig. Ja, vi sutto där och pratade
en stund, hvad vi talade om, minns jag nu inte, men jag.
jag blef så småningom glad, så segrande, jublande glad. Jag
blef glad öfver hvad Ella gjort, och så öfver att hon gråtit
sedan, och så öfver att hon nu skämdes för mig, och så öfver
något visst något hos henne, som jag aldrig förut märkt,
annat än när jag såg henne i mina egna ensliga fantasier.
Kamraten var borta, och kvinnan tittade fram, skamsen,
rodnande, bedjande, kvinnan, som jag drömt om, som jag älskade
och som nu blygdes öfver, att hon visat sig okvinnlig, och
som nu bad om förlåtelse och var en smula stolt också och
försökte trotsa, men var rädd i grund och botten, rädd och
undrande och osäker på sig själf. Å, Herre Gud, hvad jag
blef glad, vilda planer flögo genom mitt hufvud. Jag tänkte:
nu eller aldrig! och så föreslog jag henne slutligen att fara
ut och åka med mig ett slag. Hon tvekade en stund, men
så svarade hon ja, och jag ner till stallet, spänner för min
kappsläde och körde fram till trappan, kännande mig till mods.
som om jag körde ned i ett bråddjup. Och hon kom ut,
ombonad och ompälsad, så att jag bara såg det lilla röda
ansiktet, och när hon mötte min blick, blef hon rädd igen
och tycktes tveka, om hon skulle våga sätta sig i, men det
var för sent, jag hade henne redan i släden och svepte om
hennes små fötter, och så körde jag bort, bort med henne,
tillsammans med henne ut i bråddjupet.
Den slädturen glömmer jag aldrig. Det hade börjat blåsa,
och blåsten tog till, det flög snö genom luften, och snön blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
