Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
tätare och snart hade vi fullt yrväder. Å, ett härligt yrväder!
Vägarna sopades igen, luften var hvit, och marken var hvit,
allt var hvitt, fält och vägar gingo samman i ett, och hur
vi kommo fram, vet jag inte, men fram kommo vi. Jag vet
inte, hvar jag inte skulle kommit fram den kvällen! Jag
kände hennes arm mot min, och jag såg hennes röda kinder
och ögonhåren, som slöto sig mot vinden, och en liten snibb
af det blossande örat, och allt det där, det var inte kamraten,
det var kvinnan; och jag kände mig till mods, som jag skulle
kunnat allt och vågat allt, och så vågade jag då, vågade och
vann. Och där midt ute i yrvädret tog jag den första kyssen,
den var kall och rädd och skälfvande, men de andra blefvo
varmare, varma som vi själfva.
Ja, hur det nu var, så kom Munter att öfvertaga
ledningen, och han sprang hem till stallet, till vårt stall, och
hemma hos mig var det, som vi firade vår förlofningsfest.
Du skulle bara ha sett faster Kristiana! Ja, så var det, det
gick till!”
”Nej,” afslöt han, i det han steg upp och gick ett slag
öfver golfvet, ”du skall sitta i en släde och köra för henne,
som du älskar, sen kan du ha rättighet att komma och uttala
dig om vintern!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
