Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
bildade nya figurer. Och en ny syn ur det förgångna reste
sig för hans själ.
Han såg en ung kvinna, som stod och betraktade
Hökstugan, och i hennes blickar såg han glädje och beundran
öfver hans verk. Och då försvann hans bitterhet, och han
såg själf på det med nya ögon; med glädje såg han åter på
sina händers verk. Och liksom en blomma spirade en tanke
upp i hans sinne:
För sin äras skull hade han rest denna byggnad; men
äran hade svikit. Nu ville han göra den till ett näste för
sin kärlek. Kargt och naket var dess yttre, ty han hade
blott byggt i höjden; nu ville han smycka det, tills det blef
vackert som hans kärestas yttre; tomt och öde var dess inre,
men han ville reda det varmt och godt, såsom hans kärestas
sinne. Af Hökstugan, som skulle bringat ära öfver hans
namn, ville han göra en boning åt sin käresta.
Från den stunden såg bygdefolket honom åter vandra
upp mot höjden, då dagsverket var slutadt. Men han gick
icke allena som förut, och han arbetade icke allena under de
ljusa sommarkvällarna, som dröjde längre där uppe på höjden
än nere i bygden. En kvinna föjde honom och en kvinnas
ögon hvilade på hans arbete. Och när han i dessa ögon
läste glädje och gillande, gladdes han själf öfver sitt verk.
Fönster och dörrar smyckade han med snidade poster,
och det inre redde han med kärleksfulla händer, som skulle
det blifva ett brudgemak, öfverallt lyste det hvita träet, slätt
och vackert som en kvinnas skinn.
Men under tiden flyttade de samman i hans stuga nere
i bygden, och då Hökstugan var färdig att mottaga dem, bar
hon redan hans förstling under bröstet och vågade icke flytta
dit upp i ensamheten. Och sedan växte hon fast där nere
och fäste äfven honom. Stundom vandrade de dit upp, och
där älskade de hvarandra hetare och starkare än där nere,
och då talade de om att flytta dit. Men det blef blott till ord;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
