Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: * _______________________________________________________________ ■ ««
Tor Hedberg
Det syntes honom, att han nu först förstod hvad det var att
bygga.
Då sonen var sjutton somrar gammal, stod Hökstugan
åter färdig. Den var inte så hög som förr, men den syntes
honom vackrare. Den var liksom vuxen ur jorden; den
väckte icke häpnad eller undran, men då man såg den, syntes
det, som om den icke skulle kunnat vara annorlunda.
Så uppfylld hade han varit af tanken på sitt verk, att
han icke gifvit akt på sonen. Han hade icke märkt, att
dennes sinne var fullt af oro, och att hans blickar voro skygga
liksom en brottslings, eller om han märkt det, hade han tänkt
att det blott var ungdomen som sjöd inom honom.
Men den dag, då Hökstugan var färdig, kom sonen till
honom och sade, att han hade en bön. Stig Hök gladdes, ty
han tänkte att sonen ville bedja honom om något, som stod
i samband med Hökstugan; och han bad honom tala öppet.
Då bad sonen, att Stig skulle lämna honom fri; ty han
ville draga bort och själf söka sin lycka.
Stig Hök såg på sonen; hans händer föllo tungt ned
och skälfde som en åldrings.
Men sonen talade länge och häftigt, och det var liksom
dolda anklagelser i hans tal. Med sina ord sargade han
faderns hjärta, liksom en ung hök med näbb och klor sargar
de händer, som fasthålla honom. Och han sade, att om
fadern icke godvilligt gåfve honom fri, ville han rymma, ty
hellre ville han dö ung än lefva sitt lif i denna ödebygd.
Stig Hök såg upp mot höjden, där Hökstugan reste sig,
och han tänkte på, att om sonen finge veta hvad han gjort
för hans skull, vore det den svartaste otacksamhet att icke
stanna. Men då sonen märkte hans blick, blef hans ansikte
ondt och trotsigt. Då syntes det Stig Hök en öfvermåttan
bitter tanke, att han under alla dessa år byggt ett fängelse åt
sonen, och han kände sig trött och gammal och lika nöjd.
Och med trött stämma svarade han, att sonen finge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
