- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
260

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tor Hedberg

och såg ut genom fönstret, såg på natthimlen, där mörka,
sönderslitna skyar drefvo öfver stjärnorna, och han tänkte
på sin son och undrade, om han var i fara.

Då satte han sig plötsligt upp i sängen; det tycktes
honom att skyarna voro röda. ja, det flammade rödt på
skyarna som af en stor brand. 1 samma Ögonblick visste
han hvad som händt, och det var som om en tung hand
fallit förkrossande på hans skuldra.

Långsamt reste han sig upp, gick på sviktande ben fram
till dörren, öppnade den och såg ut. Hökstugan brann i
ljusan låga och slungade rök och gnistor mot himmelen. Han
rörde sig icke, icke ett ljud kom öfver hans läppar; den
tunga handen låg förlamande på hans skuldra, han kunde
icke bära dess tyngd, sakta sjönk han ner på tröskeln och
satt där, böjd mot jorden, stirrande upp mot höjden, där
elden flammade.

Det föreföll honom, som hörde han rop och såge han
gestalter skymta omkring sig. Han fäste sig icke därvid;
orörlig satt han på tröskeln, så länge branden varade; men
då det sista skenet slocknat, gick han in i sin stuga och stängde
dörren efter sig.

På två dagar och två nätter gick han icke utom dörren.
Den tredje dagen, mot aftonen, såg folket honom komma ut
ur stugan. Men då var hans blick slocknad, och hans hufvud
var böjdt mot jorden. Och alla veko undan för honom i
vidskeplig fruktan.

Men han märkte det icke; den blå himlen och träden
som susade för vinden och människorna som talade ord utan
mening och marken med alla de falska blommorna, allt detta
var för honom som en dröm, hvilken intet värde äger. Med
en gubbes stapplande steg gick han upp till Hökstugans
svartnade ruiner. Där hade han nu suttit, tills solen sjönk, och
läst i askan sitt lifs saga.–

— Han såg ned i sin skrumpna, skälfvande hand. Askan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free