Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
förtroende. Men han har skenet för sig och han är nöjd,
som en äkta romare.
Blott några minuters vandring ännu och du är ensam i
ödemarken. Staden har sjunkit bakom kullarna; då du ser
den på nytt i en sänka, är den fjärran och liknar en vision,
synes stiga upp för dig ur gångna tider och okända nejder.
Dess linjer äro stora och oförgängliga, det finns intet tillfälligt
i dem: århundraden hafva smidt dem och århundraden ännu
skola icke kunna bryta dem. Dess röst dör bort i rymden
och vidderna, och tystnaden är djup som aftonhimlen, som
hvälfver sig öfver staden, ren och oförmörkad.
Kopparröd sjunker solen bakom strandlinjen i väster,
där hafsstrimman glänser hvit. Himmelen rodnar, och öfver
landskapet breder sig en skugga, liksom en redan börjande
skymning. Den tätnar och du väntar på mörkret. Men då,
länge sedan solen sjunkit, tändes det en ny, sällsam, drömlik
dager. Liksom en väldig spegel kastar den blodröda
himmelen sitt sken öfver landskapet, och murar och ruiner glöda
som af bunden eld mellan den svarta grönskan, på slättens
vida askhärd. Det är Roms och campagnans skönaste stund,
då allt hvad de rymma af minnen och saga får lif och väsende
och sin egen sällsamma tillvaro, en tillvaro af ljus och
mörker, af tid, som icke längre är dag och ännu icke natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
