Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Dikter
barnets glädje, barnets vånda
du mig älska lärt, joconda!
Men Joconda, du var kvinna!
Än på mina läppar brinna
kyssarna, som du mig skänkte,
ännu blomma i mitt sinnes
sena höst de barn af våren
du med morgondagg bestänkte.
Ännu skälfver jag som trädet
inför stormen, då jag minnes
barmens skimmer under klädet,
mörkret under ögonhåren.
Än vid aftonvindens susning
jag af ångest fylls och tjusning.
Helig, helig är mig natten,
sen Jocondas natt jag delat,
sen i mörkret vid din sida
evigheters fröjd jag smakat,
evgheters kval fått lida!
Hvad är åldern mig och döden,
lugn jag möter skumma öden,
lifvets högsta spel jag spelat,
lifvets ångest har mig skakat,
mig dess vällust genombäfvat,
jag har älskat, jag har lefvat!
Hvad du blifvit blek, joconda!
Liksom stjärnskott de försvinna,
dessa heta kärleksminnen,
men i stilla, gåtfullt skimmer
ser jag andra stjärnor brinna.
Tystnad kyler mina sinnen,
och i tystnaden förnimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
