Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedberg
I GRYNINGEN.
Ren morgonrodnan syns på rutan leka,
från fjärran öster hörs ett dunkelt brus.
I bröder, edra kinder äro bleka,
— är det af fruktan eller blott af rus?
Med skumma blickar står den nya dag,
en gåtfull gäst, i vårt förstämda lag.
Men i kristallens fagert svängda kupa
vårt vin dock glöder än, en sparad skatt,
och mot dess glans, den underfulla, djupa,
är dagens första rodnad blek och matt.
Hvad vill du, sol, med dina nyktra strålar,
en dryck af vatten blott ur grofva skålar?
Vi druckit solglans, mättad af de safter,
som lönligt röra sig i jordens sköt,
och luttrad sen af jäsningstidens krafter,
tills den i våra glas förädlad flöt.
Vi druckit sol, som svällt i rankans bukter
och lefvat blommans korta kärleksvår,
som samlat glöd och kraft i klasens frukter
och mognat dem i ensamhetens år.
En sol, som skummats ifrån ljusets flöden
och undfått skönhetslifvets dop i döden.
Och när vi drucko den i festens timma,
slog mörkret gnistor, tystnaden fick ljud;
vår blick blef klar från lifvets dunkla imma,
och hvarje längtan famnade sin brud.
Den skaparkraft, som i vår själ låg bunden,
slet sina bojor och blef gud för stunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
