Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Josephson
O! O! O!
Hör sköna nymfens tjut, som ligger sträckt på kulien
vid hagtornshäck, där doft af mynta går ur mullen!
Från vidt uppspärrad mun det grymma skriket går;
som svarta ormar slängs kring pannan hennes hår.
”Hjälp! hjälp!” hon ropar, ”hjälp!” vild som en lejoninna.
Allt skälfver uti skog, dit hennes nödrop hinna;
bergsdraken själf förskräckt, det stygga otäcktyg,
sig skälfvande drar in i grottans sista smyg;
till alla sidor fly skogsandar och demoner —
hör skönsta nymfens gråt och bittra klagotoner!
En blodström flyter fram, mot himlen benen sträcks,
och faunen står på knä och darrar och förskräcks.
Du sommarblixt, se hit! Är hon ej våldsamt vacker?
Natur, sätt då en gräns för plågor och attacker!
Snabbt som ett skott far fram på gräsets mjuka vall
en liten faun, hvars skrik är klockrent som kristall;
och darrande hans far skär af med sina tänder
den boja pilten band. Vid klara blixtars bränder,
mot höjden lyftadt opp, ett gossebarn han ser
och ger det till sin nymf, som genom smärtan ler.
Ljufva hvila efter grymma kval!
Lilla faunen redan girigt diar;
skogen sluter till sin blomstersal,
somnar om, fast dag till natten friar.
Rosig sky, och bleknad stjärnehär,
svala vinden ibland bladen smyger;
kärleksguden, han som skönast är,
ädle ynglingen, mot himlen flyger.
Lépaud.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
