Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Josephson
Bort till rabatterna din håg sig sträcker.
Kring blommorna du svärmar som ett bi,
i friska luften doftande och läcker.
Små klara visor diktar du därtill,
som tjusa mig och snart till sång mig locka,
naturligt födda som en fågeldrill.
Du säger, att du lär dem af din docka.
Förlåt mig, — men jag tror dig om jag vill.
Du goda, smidiga och muntra älfva,
dig följer sång och lek och glada skratt.
Ja, du är hemmets rätta sol. Vi hvälfva
oss omkring dig — och går du, blir det natt.
Ty föga tycka vi oss lysa själfva.
Framför din bädd du dansar hvarje kväll
spritt naken, hejsan, som en munter fluga.
Din rena barnaskönhet gör oss säll.
Din kropp tycks bjuda: ”Rör mig ej, men buga!”
Vi klappa händerna och ropa ”hell!”
Och sedan, när ditt friska bad du tager,
du skriker till och ryser litet smått,
som persikan så sammetslen och fager.
Gåsungebad, gullglänsande och vått,
i aftonrodnans obestämda dager.
I sömnens armar nu du drömma kan.
Gör som du brukar, läs din bön helt stilla.
God natt, mitt hjärta! Dröm om mig ibland!
Ack, när jag tänker, att den vackra lilla
en dag skall dö och jordas som en ann!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
