Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.. O’ -...©’••.. O •-..-O
■O-.
,.o-
..O-
O.
Ernst Josephson
XI.
Så matadoren beder i kapellet,
vid Helga jungfruns bild i andakt sänkt,
förr än han träder till det falska stället,
där snart kanske i blod han ligger dränkt.
Med eldig kyss den sköna Juanita
till afsked synes kring hans läppar bita.
Nu in han träder på en känd arena;
ett väldigt sorl kring jätteringen går.
Till kamp han spänner smidigt hvarje sena,
han röda kappan öfver värjan slår;
så börjar han den plastiskt sköna striden,
som lyfter tanken vida bort i tiden.
Han svingar, stannar, väger fint och måttar,
han narrar tjuren följa dit han vill,
han kastar kappan bort och värjan blottar
och låtsar som på lek att stöta till;
han strålar grann med pärlor, gull och fransar,
den blåa skuggan under honom dansar.
XII.
Vid Gud! en mästerstöt, kolossen sviktar
nej, han sig reser, bölande och vred!
Kallt, måttfullt än en gång sig stålet riktar.
Nu på bakbenen sjunker tjuren ned.
Säg, rämnar jorden? Nej, ett tordön råder
af tjut, af stampningar och af applåder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
