Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterblifvet folks missuppfattning af diktens väsen. På samma
ståndpunkt stodo också utlandets smaklärare, humanister
som Scaliger och skalder som Opitz, och Arvidis poetik är för
öfrigt knappt annat än ett plagiat från den senares 1624
tryckta ”Buch von der deutschen Poeterey”.
Men trots sina brister är den uppfattning af poesien, som
här kommer fram, dock väsentligen ny. För reformationstidens
män hade språket endast varit ett meddelelsemedel.
De hade föredragit det framför latinet, därför att det bäst
förstods af gemene man och därför att frälsningens ord ju
måste meddelas på ett för alla begripligt mål. Men de hade
icke älskat det, därför att det var deras eget, det språk,
som talats af de ärorika göter, för hvilka det romerska väldet
störtat. Först stormaktstidens män, som stodo under intryck
af Gustaf Adolfs segrar, sågo modersmålet ur denna synpunkt,
och i tryck kommer denna nya uppfattning först fram
i dikten Thet Swenska Språketz Klagemål af 1658, skrifven
af pseudonymen Skogekär Bärgbo. Redan ganska tidigt trodde
man, att bakom detta namn dolde sig presidenten Gustaf
Rosenhane, men starka skäl tala mot denna åsikt, och tills
vidare torde därför frågan böra lämnas öppen.
Senare utgaf samme författare tvenne andra diktsamlingar,
Wenerid (1680) och Fyratijo Små Wijsor (1682).
Afven deras största betydelse ligger på det språkliga området.
Sonetten ansågs vara den svåraste diktarten, och för en man,
som brann af begär att visa det svenska språkets förmåga
att likt latinet och italienskan lämpa sig för poesi, var det
därför en hederssak att visa, att äfven svenska sonetter kunde
skrifvas. I hvarje fall var detta formella syfte den egentliga
driffjädern för Skogekär Bärgbo, då han utgaf sin sonettsamling
”Wenerid”, ur hvilken här några utdrag meddelas.
Den starka patriotiska strömning, som här kommer fram,
förmäler sig under stormaktstiden med en lika stark
antikbeundran. Såsom nyss nämndes hade man redan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
