- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
34

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När som the Wapnen föra,
Emoot then Harm och Hoot,
Then the oss altijd göra,
Som äre oss emoot.
Nogh är här til beskrifwa,
Om vnderlige ting,
Som intet fundne blifwa,
The andre Landen kring.
Jern, Kåpar, Silfwer, bryter,
Man vthur Jorden åp,
Ett Bruk, som intet tryter,
Them ther til slå sitt håp,
Diur, Fiskar, Fruchter finne
Wij öfvverflödigt här,
Vthaff thet slagh här inne,
Allenast hoos oss är.
Hwar aff the intet weta,
Vthi the andra Land,
Och fåfengt effter leta,
Bort öfwer Siö och Sand.
Doch är thet napt så ringa,
Som ey beskrifwit är,
Hoos them. Här finnas inga
Som skrifwa något här.
Lijkwäl the sigh förundra,
Lijkwäl beröma the,
Jcke en aff många hundra,
Beskrifwa thet the see.
Så månge Hampner sköna,
Sä mången wacker öö,
Så många Lunder gröna,
Så mången lustigh Siö.
Om Kärlek någon drefwe,
Til Skönhetz Prijss och Låff,

Nogh Orsak ther til blefwe,
Seer han wårt Kungahoff.
Om Laura fortierne,
Beröm för Deyeligheet,
Och at Petrarcha wänte
Medh sådan stadigheet:
Om Daphne om Corinna,
Vptände sådan Brunst,
Hoos them som moste brinna,
Aff Hopp til theras Gunst.
Så wäl förtiena många
Beröm, aff alle the,
Här medh sin Vpsyn fånga,
Them som vppå them see.
Som Venus hade drifwit,
Poeter vthi Rom,
Så hade Frigga gifwit,
Och här til skrifwa om.
Så framt thet någon wore,
(Vptänd aff hennes Flarn)
Then ingen Fahra bore,
Til låtat komma fram.
Migh sades thet man achtar,
Så ringa Rimen här,
At hwar man sigh nu wachtar,
Them synas hafwa kär,
At inga som sigh borde,
Them kunna läsa rätt,
Än doch the wore giorde,
På aldrabäste Sätt.
Så är alt när thet börias,
Alt owaant synes hårt.
När flere skrifwa spörias,
Är lätt thet förr war swårt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free