- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
86

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kullan deth hörande, mente dee, att Öfversten var ther uthe;
och effter som kort dereffter skulle stå uthskrifning, vore dhe
glade at få tillfälle till att giöra öfversten någon tienst och
således beveka’n at skona dheras Sohn för Uthskrifning. di
stego opp, blås opp lius, läth op Port och dör, giör opp een
Brasa, bära fram sitt lilla förråd på maat och öhl, bedja,
att öfversten medh sitt föllje ville taa till goda och få sigh
maat; då det öfverståndet, gå dee till sängz. Stiernhielm
intar den främste Sängen, och Nordfeldt den andra ock sämre.
Gumman, deth märckandes, går till Stiernhielms hufvudgärd
och drar så sachta undan honom ett miukt hufvud Bolster
och går och lägger det under Nordfältz hufvud, den hon
mente vara öfverste. Om måron, när dee hade stådt opp,
kommer både Bonden och hustrun och bedia den förmente
öfversten, att han ville vara dem och dehras huus så
bevågen, at han ville skona deras Sohn i uthskrifningen. Nordfäldt
lofvade alt gådt uth. Moth dee nu skulle sättia sig i slädan,
kommer hustrun och tillbiuder Nordfäldt en Silfskeedh, den
hon uthan tvifvel effter sina förfäder hade ärft. Stiernhielm
ropade henne till sig och sade, att Öfversten intet tar mutor.
Elliest, om hon ville gee honom något, vore ingen ting
Öfversten kiärare än een treefoota stool, som der stog; den
hade öfversten, sade Stiernhielm, mycket berömt förleden
affton. kiäringen tar treefooten och biuder honom åth
öfversten, säyandes sådant gerna vara undt. Nordfeldt afslog
sådan skiänck, sade sigh icke dessmindre skola göra hvadh
han kunde. Stiernhielm sade kiäringen afsijdes ock sachta,
att hon skulle man fara fort, försäckrat att öfversten ville
gärna haa stohlen, men giorde för höfligheet skull, att han
låddes intet villja taa moot’n. När kiäringen det hörde, går
hon och stoppar Stohlen i Nordfältz Släda under filten. När
Nordfält nu kom och skulle sättia sigh i Slädan, får han sij
Stohlen, tar och slängeUn der uhr. Kiäringen löper till, tar
Stolen och stoppar dijt’n igen, Nordfäldt kastar ut’n. Kiä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free