- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
181

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ö— ö
Rosimunda

Strax fåå de hetta och wärck i sin ögon och sweda i hiertat.
Det ähr och aldrawärst, att de lismare, liugar’ i lööndom
Efter eens argsta ståå, der de synes wenlig’ i ögon,
Kallande sigh dera wänn, dera broder, och tiänar’ i alt fall,
Intill des att de hwitmenade gipsade grif ter
De söötgiftige, smickrande, hemska, waanartiga nebbmöss
Kungen i medier tijdh fullblåsa båd’ öron i sänder,
Hwilken, ehuruwäl han war from och stadig i nåden,
Lådde doch altijdh wredh, så lenge den andra bleffw’ uthstött,
Och förseent vore waar dera list, dera falskheet och otroo.

See, huru nyligst gick i hand den reedliga Narses,

Den oförlijkliga hiält, som i fredh och i krigh och i stillstånd
Wijste nogh uth sitt wijsa gemöt’ och mannliga snällheet:
Dett waar hans entliga löön, att han å lychtone miste
Embetet, ähran och allt med spott och största wahnähra.
See, huru Bellisario gick, som manliga mootstodh
Totila skräckliga macht och oöffwerwinnliga Göther,

Ofta befriade Room för faran och högsta förderffwet,
lempte mera det iagh hwaart mins eller hinner ell’ affweet.
Då han i högsta gunst hoos Keijsar Justinianum
Bleef uptagen, att hin hans nampn och beläte satte
På sin egen gångbara mynt: när kan enom henda
Större heder och gunst och löön för troliga tiänster?

Men när han allerhögst till slijk stoor ähra waar upföört,
Wore baakdantare nogh, som för ey affwände från affwund,
Än han i största föracht bleef strax casserat och uthstött,
Waart sina håffvor och godz, sin’ ögon och ähra beröffwat;
Seen sitt mörck’ och älendiga krop medh tiggiande födde.
Detta gick dem i gåår; i dagh kan mig det och hända:
Ytterst’ och yppersta rådh ähr det iagh ähr Drottningen

hörsam.

Nu, iagh måste deran, frisk up, mitt tappra gemöte!

Haar iagh beslutit, så vill iagh snart det Stella i wärcket.
Men sij, Drottningen ijlar i harm; hjelp, ewige himmel!

12. — Nationallitteratur. 2.

181

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free