- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
201

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De förr haa swurit sigh emillom troo och huldheet,

De blijffw’ i ögnableck owenner in i döden;

Den först ey faller an, blijr sielffwer öffwerfallen.

E u b u 1 u s.

Beteneker, Keysaren haar snellt och tappert Krigsfolk!

L o n g i n u s.

Den förra tapperheet ähr mästedeels förswunnen.

I stellet der de förr sigh öffwade medh picquer,

Och hade alt sitt tijdsfördrijff i wapn och harnesk;

Så gåå de åter nu på kellare och krogar

Och mächta sigh slett uth på leen’ och lätta Qwinfolk.

Der een Soldat sigh för till leekerheet ey wänte,

Hans spijs waar hårt och rökt, hans dryck waar rena watnet,
Hans seng waar kalla marek och himmelen hans tecke,

Een grååsteen waar hans örnagååt och huffwudbolster;

Nu will han inte meer än leekert, steekt och sudit,

Och strupan swelier wijn och andra söta drycker,

Der han kan fåå een fyrek; uppå een blööt duunbedde
Will han så gärna streckia sina lata leder.

I stelle der de för förswarade meenlöse
Och aldrigh brute uth sig på de wernlöse
Och brukt’ ey skryyterij, men läto see sin mandom
Medh sielffwa gärningen, och stodo såsom karlar;

Der låta de i dagh sin mandom på de swaga,

Och mäst på bönder see, dem de så illa plåga.

I munnen bära de ey annat än som bannor
Och tre fampns långa ord och gruffweliga eeder;

Ia, de, som mäst så stoor’ och wige ähr’ i munnen,

De fächta allerbäst medh tåån och harewerjan.

Iagh måå ey wara redd för deras förra starckheet,

Den de så haffwa nött medh krääsligheet och kättia,

Att de ey hinna meer förswara sina gräntzor

För Göthers starcka macht, och moot de Longobarder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free