- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
203

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ö= é
Rosimunda

L o n g i n u s.

Ded witnar Staden Rom; betrachta medh hwad orett
Han brachte under sig så många rijka länder,

Sij, huru han ännu så lenge groor och blomstras.

(Longinus går aff.)

E u b u 1 u s.

Så gick han nu sin koos! O huru gruffwlig galen

Ähr den, som klijffwer upp och medh stoor blindheet hastar

Föruthan all förnuft, till herskap, macht och wälde.

Den snälla jägarens tiockmynta grymma stöffwar’,

Om han aff willswijns spår fåår något wädr’ i nosen,

Kan icke gåå i miugg, men faar och häftigt skeller
Och hootar, intill han det grymma diuret hinner,

Fast han än wyrckligt seer, att diuret ståår medh alffwar,
Beredd medh allo macht, och skakar sina börster
Och setter up sin lugg som nålar op i ändan,

Och tanden flyyter i den fradgefulla munnen,

Medh heftigt doon han fnyys och haar sigh ganska faasligt,
Liqwäl alt detta skötr’ och achtar hunden intet,

Men faller häftigt ann och frestar på sin lycka,

Och flugar mästedeels medh sweda, hugg på skinnet
Och skråmor i sin pels, och mister ofta lijffwet.

Rätt lijka gåår det den medh alla macht och kraffter
Will obetenckt så högt: han achtar ingen mootgång
Och troor ey, fast han än seer för sigh sielffwa döden,
Och der han trodde det, ähr han doch aldrig redder.

Fast bättre ähr att gåå försichtiglig medh lempa,

Ransaka alt föruth och låta sigh ey merckia,

Så kan han bettre nåå och winna, thet han söker.

Den kloka Iägaren på nyligst blotta Iorden,

När solen wender hijt åth Nordan sina hästar,

Gåår han medh spiut och nät, och lönska starcka hundar
För han så makeligh wijd sijdan fäst’ och bundne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:25:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free