- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
231

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Olyckan wäxlar ju lijka med Lyckan,
        Alt hwad Begynsel haer ändas en gång;
Druckin Mann hafwer eij allestädz hickan,
        Lust föllier Gråten, Gråt ändas i Sång;
Then som på Sanningan pekar med Stickan
        Kan lel lätt falla frå Sanningens Spång.

Himmelens Dagg plär på Träna neerdugga,
        Män så snart Jorden haer gi’et them nog Safft
At the kunn’ trossa Skyn, hwem kan kullhugga
        Samma, när Yxen ens haer inte Skafft?
Mask-stungne kan man med Fingerna gnugga,
        Mången troor wunnit hwad Endlycktan tafft.

Dy lät man Lyckan med Olyckan strijda
        Jntil Jag seer, Hoo som winner för meij,
Jngen måt Skiuss-Hästen alt för hårt rijda
        Tröttar du honom, förtreeter han deij;
Fast om een måste Förföllielse lijda
        Modet blier fritt när som Kroppen är eij.

Dy skal mit Blodh ock Modh osörgse wara,
        Lasse rädz hwarken haat, Afwund ell Twång,
Jngen tårss giöra mehr än han kan swara,
        Rätt måst (tross Orätten) hafwa sin Gång,
Fly mäd flijt hwem som kan slijk Olycks-Snara,
        Fängsel giör Längsel när Lyckan är wrång.

Tänk min Wänn at Man fördenskull måt’ liwa
        Lustig, fast om thet är mot ens Behag,
Lyckan hon wandlar sig, kan sällan bliwa,
        Hwadan hon kom i gåhr, går hon i Dag;
Dy haer Jag hoppet J lär een gång skriwa
        At J olycklig är lustig som Jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/2/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free