- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
242

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

———é
Johan Runius

Nu är en frögde-tid, nu börjar fiskar spritta,

Nu börjar gräset fram vhr dystra dwalan titta,

Ehwart vt örat hör, ehwart vt ögat ser,

All ting i glädie mys och ganska liufligt ler.

Nu är en sånge-tid; nu höras foglar qwittra,

Nu tirlar lärkian opp, nu hörs Steglitzens zittra,

Then klara Nachtigal är bäst wid fluten wan,
Rördrummen swarar på grofwa Dulcian.

Och har man någon lust til Instrument som skärra,

Så kan en lustig Broms på Bas-Violen snärra;

At lulla sig til sömns af Bij-Musiquen söt,

Tar Bonden för Confect, vppå sin middags gröt.

Nu är en Giästebods tid; thet wil sig gienast röija;

Ty gamla Mor klädt på sin gröna Helgdagz tröija,

Hon bäddar Brud-Säng åt sina Barn på slös;

Ty hela kullen går på friar-staten lös.

Nu är en kiärleks tid, då diur och foglar gilla,

Och biu hwar annan til en såt och kiärlek wilja;

The föra fram så nätt sitt älskogs fulla språk,

Om jag them härma will, så kommer jag i bråk.

Jag kan mig ey förstå på Orrens Slapper Tyska,

Gud wet, hwad trasten wil, jag tror han talar Ryska;
Likwäl så ser man, mor hon nalkas tätt til far,

Så är wäl talet mörkt, men meningen är klar.

Nu är en kärleks tid, doch må här ingen tänckia,

At jag kan allom nu fritt lof til gifftas skiänckia;

Jag wet at mången går i otid alt för när,

Ock wet ey ord vthaf förr än han halfgifft är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free