- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
279

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

# .........- — ’tø

Ur Guds Werck och Hwila

Alt sedan som hon wardt vthi wårt wälde gifwen;

Men tå Gudh henne först i werldene beredde,

Och henne spädh och vng för Adams ögon tedde,

Ach huru dägligt, ach! hur’ rikt war hon tå smyckad?
Hur’ war all hennes drägt bebrämad och bestickad?
Från högsta berge-klint til diupsta däldens skrubba
Fans eij ett enda trä, en enda stielk och stubbe
Then icke war beprydd medh blomor, fruchter, ternor,
Ther af hon war så skiön som himmelen af stiernor:
Ther til halp intet regn, eij heller solens strimor,

Eij någon långlig tijd, eij åhretz många timar,

Neij! medh ett enda ord, ett enda ord! Gudh giorde
All sådan ymnighet som Adam såg och sporde.

Men ach! så rätt kan jagh eij nämnat som jagh skulle,
Medh mindre sinnen af thes krafter blifwa fulle;

O Bacche, haar tu än en remare til bästa
J Heidelberger faat; gif hijt och lät migh fresta
En bragde begare! Tu måste tigh nu wisa,

Ty hwar tu sielf eij äst ther kan man tigh eij prisa:

Här fram tå! lät eij nu tin tapp i tunnan rosta!

Lät rinna, hwad jagh får wil Pallas sielf bekosta;

Gif smaka til ett prof then saft jagh skal beröma,

”Om oförsökta ting kan man eij säkert dömma!

O ädle Drufwe saft! o Drufwors liufste dropar!

O Drufwors skiöna färg! o Drufwors blöta knoppar!

Jagh är! jagh är förnögd af blotta bara luchten!

Hwad må then blifwa tå som nyttiar sielfwa fruchten?
Jagh rosar hällre wijn än jagh thet samma dricker,

Doch skyyr jagh thet eij så at jagh af watnet spricker;
Man seer at åsnan, then ther altid lefwer nychter,

Är eij thes klokare, men blifwer illa trychter.

The späda Drufwor stå wäl spinkotte och ranke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free