- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
291

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&

Ur Kunga Skald

*



De Spanske, som der boo, till mig och Vännligt sade:
Du reeser Jorden om, du sälla Svänska Svänn,

I alle Hamner du ett vännligt Ankar kastar,

Och ingen är, som dig i vredsamt Sinn’ antastar.

CLXXXV.

Det giör din stora Kung, Frids-hiälten uti Norden,

Som och har vijst, hur Han, när tränger, Krijga kan,
Vij vänta, at han Oss och hela vijda Jorden
Skall hugna med sin Hiälp moot örlogs heeta Brann;
En Salugheet är han för alle Landskap vorden, •

Ty kallas han och här Een Gud och Fridsens Mann.
De ärna tala meer, men ty min Vinn var trägen
Och god, böd jag Fahr väll, fick Reese-kost på vägen.

CLXXXVI.

Ty låt jag och full snart mit tröga Ankar vinda,

Mig blefve Peru Strand och Kili Nordan om,

Och mellan Rijsa-hem på snällan Vatu-skrinda
Och Ellars-land Magellans Ericks gata krom
Jag ååkte genom fort och så förbij Olinda

Ett långsamt stycke Väg på Hafvets salta Skom,

Till dess seen äntelig i Nyia-Maij-hamnar

Det Nyia Helsingborg och Vasa mig om famnar.

CLXXXVI I.

När nu min Mast, som Blå gohl-kårssa Flyglar förde,
Geck hurtigt Strömmen up och kom dem nära nog,
O Himmel, hvad man där för Glädie-röster hörde,

Den plumpa Minnessinck han skratta och han log:

Ja alle Svänske Männ een mäckta Träncktan rörde
Att Oss på Landet see: Een, som lät stå sin Plog,
Lopp ned och ropte liudt: I Guds väll-komne Gäster,
Vist haani innom Bord med Ehr Tre våre Präster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free