- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 2. Svensk renässanslitteratur. Skogekär Bärgbo, Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Andreas Arvidi, Urban Hiärne, Lars Johansson, Johan Runius, Haquin Spegel, Gunno Dalstierna, Israel Holmström, Jacob Frese /
294

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fl–––––- –––––––––.........................._.■■■■■ ^

Gunno Dalstierna

På Vägen äre Dee, som sig hijt till Ehr våga.

Sij, huru Gud sitt Folk bå trösta kan och vill!

De föllo mig om Halls med Tårar ned på Kinder,

Så snart min Båts-man up sitt Ankar åter vinder.

cxcv.

Sitt Lopp fort satte Han för uthan till att Loosa,

Ty Han haar varit förr på denna Svänska Reed,

Och ända Ost till Nord han fogade sin koosa
Ved härlig lijdsam Fart, at Jag där gladdes veed.

På hvarie Sijda Kring de snälle Hafs-Svijn noosa’

Uhr blanka Böljan up och hvälfdes åter ned,

I det et lång-sträckt Skepp mon moot oss up lovera
Och kom oss Bord om Bord tolf Mijl nord om Terzera.

CXCVI.

Jag fråga, hvadan här? De svarade: frå Londen.

Hvart hän då? Jag. De strax: til Svänska Maij-gatt.
Jag: haani Präster med? de ropte tree på Stunden.

Ved Suuden, där De stoo, De väfftade med Hatt,

Jag vinkade med Duuk, ty Tecken gee med Munden
Var mig förlängt nu frå den Engeländska Katt,

Doch önskte jag dem Börd och prijsa CARLS Åminne,
Som och i vilde Land nu gläder Svänsk och Finne.

CXCVII.

Vij vore mitt på Siön: där kom een stilla Lognad,

Så att där rördes ey den aldraminsta Fiäär,

Där ved een Siöman klook haar myket ringa Hognad,
Ty på Delfijners Leek och effter sådant Väär
Plää Ijlingar och Storm taa Krafft och Nödfull Mogna’,
Som een siö-farin Mann Döds-fahror offta bäär.

Ved andra Dagerand, just då man Pompan tömmar,
Begynte Skepparen förtälja sine Drömmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/2/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free