Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff –- –––––. tø
Jacob Frese
A/ir 7723. den 3. Maj.
HWad? ho’r jag dig igen i Lunden lustigt spela?
Och med din skiära Röst den wida Luften dela?
Hwi skall din glädie-sång förkunna mig mitt qwal?
O Skogens Sångarin! Du sköne Nächtergal.
Wäl an, will du min Sorg uti din Wisa fatta;
Skall jag igenom dig mig mera lycklig skatta?
Beklagar du (kan skie) det Wåld du lidit har?*
Och i det samma del uti min Ängslan ta’r.
Hwad giör du? giör du det, så lät din Röst så klinga,
At du må Skaparen till Nåd i Nöden twinga;
Dock syfta hwart du will med dine stämmors liud,
Jag länar minst ditt Mål, när jag will bedia Gud.
O Högste himla-Printz! all godhets rika kiälla,
Lät af Din Nådes brun barmhertighet upwälla;
Giut salwo i min sår, och hiälp mig åter opp!
Gif hälsa till min Siäl och till min siuka kropp!
Åhr 1715. den 29. April.
TÄnk! Lärkians fierde Sång mig nu i örat giäller,
Och åter skier, at GUD Sig mot mig wreder ställer;
När genom Luften hon med sina wingar ror,
Då är det re’n så dags, at plågan hos mig bor.
Ach! hade jag din Röst och dine lätte Wingar,
Med dem du dig i hast till Solens Granskap swingar;
Så flöge jag djt upp, och klagad’ så mitt We,
At nåden ej min nöd skull’ utan tårar se.
* Här alluderas till Ovidii dickt, at Philomela, som af Thereo blef
skämd, förwandlades i en Nächtergal, som för all sin tid beklagar det stränga
wåld, henne blef tillfogat.
328,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
