Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob Frese
Min Andackt skynda dig; Men tröttna ej på Wägen:
Min Tro misströsta ej; Men war i Gudi trägen:
Mitt Tålamod se till i döden at bestå:
Mitt Hopp förhoppas mer, så skall du mera få.
Gud, alla Härars Gud! när Din Basun skall liuda,
Och fram från Jordens buk till doms de döda biuda,
Tänk då, at Din Förtienst afplanat har min skuld;
Gud, ewig gode Gud, war mig en Fader huld!
Åhr 1724.
Då, med en utmattande siukdom, HERrans Hånd hela
Wåhren warit swår öfwer mig.
NU är den tid förhand: at Fikon-trädet knoppas;
Den tid, på hwilken jag ock min Förlossning hoppas.
Jag hoppas, som med kors jag åter hemsökt är:
At Gud, nu innan kårt, med hiälpen komma lär’.
Jag spår mig en gång fri för all min Wedermöda:
Min kropp en stilla Ro i Jorden hos de döda:
Min Siäl jag idel frögd i Christi Rike spår;
Jag spår och hoppas, at nu bli’r mitt Glädie-Åhr.
Ett Åhr, som aldrig se’n fordel’s i Åhrsens tider:
Som ej förändring mer af Ny och Nedan lider:
Som i sin runda längd alt jämt och lika står;
På hwilket Solens lius ej up-ell’ neder-går.
Far Wåhrens frögd, far wäl! far tid och alt u’r Minne!
Jag sluter Werlden ut: och Himlen i mitt sinne.
Jag ofwergi’er mig sielf, och från min Hydda far;
Den Frögd mig bidar, jag i hoppet wunnit har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
