- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
23

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturstämning med naturbarnets omedelbara hänryckning. Och
det är sommar och sol i hans vers:

Midt i nordens hvita vinter
flygen, svalor, från mitt bord
öfver drifvans hyacinter
med min diktnings solskensord.


Detta Fallströms med en äldre tids från stad till land
och koja till slott vandrande sångares besläktade lynne gör
honom i vår tid främmande. Inte som en kuriös antikvitet.
Han trifves mycket bra i vårt sekel. Men bohemblodet
kommer honom att revoltera en smula mot våra ordnade
förhållandens enformighet. Och den förtjusning, hvarmed han
besjunger Bohemias sagorike, de sorglösa själarnas land, där
diktens källa kväller och dit man evigt längtar, då man i
ungdomen känt bara ett stänk af dess sol på pannan, vittnar om
en helt annan lifsåskådning och en annan smak än vår.

Hur skulle han inte ha passat i en Murgers än heta och
rasande, än barnsligt naiva och sentimentala, än sorglöst
lyckliga vagabondvärld, som svältande, älskande och
sjungande ler åt kälkborgarens öfverflöd. Och hur griper han inte
efter den i Rostands kostym oemotståndlige Cyrano, hvars
fjäder i baretten blir hans!

Läs dikten Till värjan, en själfbekännelse, där poeten
utan djupsinne, men också utan förbehåll biktar sig. Sången
och värjan, skalden och riddaren, Fallström och Cyrano
bli ett.

På lek han sina rim ur klingors rassel tar,
när snabbt han fångar upp en värjstöt eller par.


Och hur sjunger han ej till Roxane, den drömda
symbolen af hans kärlek:

O, att så dikta få, med värjan vid sin sida
och svept i mantelns veck, de mörka och de vida,
med fjäder i sin hatt och sporre på sin fot
få kyssa ömt sin dam och sen gå döden mot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:53:02 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/20/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free