- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
24

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Svärmeriet för det ridderliga och lysande kommer honom,
när det faller sig, att måla vår storhetstid à la Snoilsky.
Modern är han i sitt frisinne, men aldrig fosterlandslös. Och
han är gammalmodig nog att besjunga vår himmelsblå fana
med dess guldkors. I den vill han svepas, när han dör.

Mest lifligt och lidelsefullt ägnar han kvinnan sin hyllning.
Hans dikter gömma ett lika bjärt som brokigt galleri af
damer, som han dyrkat, — från Leoline, hvars svarta ögon
stråla i decembernatten, och Miss She med revolvern i
snöhvit hand och Santa Lucia med sina lockar till den han
kallar Min älskade, hemmets fe, ålderns tröst, som tänder
ljusen i hans julgran.

Han är vidare stockholmsnaturens skald. I tonfall,
smekande och melodiska som Bellmans, ger han oss staden i
alla årstiders skiftande dräkt, strömmen och luften, så att
den blir ”mitt hjärtas stad”, som han i ”Hvita syrener”
kallar den.

Är den ej skön, den stad, som din är vorden?
I dina ögon läser jag ditt svar:
»Det finns ej plats på hela vida jorden,
som så som denna hjärtat fånget tar.»


Den första bjällran, den första snön, det första isflaket
och den första vårhimmelns sol, allt hälsar han. Och när
sommaren gryr lämnar han icke utan vemod gatorna, men
blott för att lika inspirerad, med samma bedårande
naturglädje, stränga sin gitarr i skärgården. I slutet af september
är han hemma. Då går han åter på kajen vid Norrström
eller bland ekarna på Djurgården.

Fallström äger den sorglöses eviga solskenslynne, om
ock med små moln af vemod. För honom är ungdomen lifvet
— kraften och lusten att utan salig Fredmans tanke på
ruelsens morgondag famna det helt, med godt och ondt.
Men den ungdom, han älskar, blir mera, kraften att känna
och handla stort, förmågan af entusiasm och själfuppoffring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:53:02 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/20/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free