Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt bo inom hus och dessutom några tusen daler, som det
på den tiden hette, utlånta i bygden.
Min moder måste nu se sig om efter en dräng. Men
hon ville ej hafva en ung, oförståndig slyngel, utan en äldre,
erfaren man. En sådan anmälde sig ock snart nog, nemligen
inhysesmannen i Kranstorp, 60-årige f. d. drängen Lars
Börjesson, gemenligen Stuten kallad. Denne, som, genom en
ända till girighet gränsande sparsamhet, af sina dränglöner
lyckats hopskrapa ett par tusen riksdaler, hade omsider
tröttnat på den stränga tjensten hos bönderna och hyrt sig
in i Kranstorps kammare för att, såsom man på
allmogespråket säger, ”rå sig sjelf”; men då detta ”friherrliga” lif
i längden syntes honom allt för hårdt tära på hans kära
kapital, så var han nu helt angelägen om platsen hos min
moder, såsom det visade sig, äfven i förhoppning om att
en vacker dag sjelf kunna blifva husbonde på Krontorpet,
ty alltifrån första dagen af sin vistelse under vårt tak sökte
han oförtrutet öfvertyga min moder om, att de passade så
väl för hvarandra och således borde ”slå sina påsar ihop”,
som det heter på bygdemålet. Derom ville dock min ömma
moder alls icke höra talas, ty hon kom stadigt ihåg sin dröm
och ville endast lefva för mig och min uppfostran. Men
alldenstund han var en ganska dugtig arbetare, så fördrog
hon tålmodigt hans alltför stora enträgenhet. Sedan han
sålunda i tre hela år förgäfves hållit på med sitt frieri, så
tröttnade han dock till slut på både frieriet och stället samt
flyttade åter in som inhysesman i Kranstorps kammare.
Emot mig var han till en början sjelfva godheten, men
sedermera blef han ganska elak, alldenstund han ju med
rätta ansåg mig stå i vägen för sina giftermålsplaner; och en
gång, då jag i min barnsliga enfald råkade att kalla honom
Stuten, hvilket namn jag nyss förut hört främmande bruka,
n. b. då han sjelf ej hörde det, så slog han mig hårdt med
en större käpp och tillade hotande, att om han fick höra mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
