- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
72

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Såsom lätt är att uträkna, var det ingen annan än min
gamle barndomsfiendes fader, Jöns Svensson på Lyngen,
som röstade på min medtäflare.

Men dessutom tillät han sig den nedrigheten att öppet
i församlingen söka nedsätta mitt anseende, i det han högt
utropade:

”I fall Kröplingemäster hade sökt, så skulle han då fått
min röst, för han viste sig mycket lärdare än dennehärne
Krontorparen, när de voro ihop och disputerade på kalaset
i Boarp.”

Men prosten såsom stämmans ordförande slog härvid
klubban i bordet och tillrättavisade Jöns Svensson för detta
hans minst sagdt plumpa utfall emot mig genom att helt
enkelt erinra om det, att Hans Persson i Kröplinge ej i den
allra ringaste mon var i besittning af de qvalifikationer, som
enligt Kungl. stadgan af den 18 juni 1842 erfordras för att
söka ifrågavarande plats.

Sålunda var jag nu framme vid det egentliga praktiska
målet för mina fleråriga, trägna sträfvanden, nemligen det mål,
som min ädle lärare och välgörare, prosten, utpekat för mig.

Då jag med hjärtat fullt af fröjd kunde underrätta min
kära moder om den lyckliga utgången af valet, föll hon mig
om halsen och utgöt glädjetårar.

”Men,” utropade hon helt plötsligt och såg mig halft
pröfvande, halft förebrående in i ögonen, ”hvarför kunde
du inte lika gerna blifvit biskop? Jag skulle kunnat följt dig
ännu ett par tre år med mina besparingar och all tid med
mina böner.”

Jag slöt henne ömt till mitt hjerta och sade:

”Mor, kära mor! Tack för din obegränsade tro på mig
och min förmåga! Men lofva mig nu det bästa, du kan lofva
mig, att liksom jag sjelf vara nöjd med min lott och aldrig
mer uppröra våra sinnen med de der gamla biskopsfunderingarna!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free