Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han lyckönskade på samma gång församlingens skola
till det nya orgelharmonium, hvars inköp han visste vara
betryggadt.
Derpå räckte han mig handen.
De andre herremännen räckte mig äfven sin hand.
Patronen på Kalfås lemnade mig, på samma gång som
han hviskade: ”För mig och majoren”, ett kuvert, hvilket
sedan befans innehålla hela 25 kronor, således 100 gånger
minimum.
Då majoren i sin tur tog afsked af mig, kramade han
min hand och sade:
”Det var, tamfan, Chronschough, inte dåligt gjordt!”
Detta var ju inte just så väl valda ordalag, men jag är
öfvertygad om, att det, enligt hans terminologi, var det högsta
betyg han kunde gifva mig.
Snart voro alla ”soiréebesökande” borta.
Endast gamle vännen Grönqvist och de små sångarne
och sångarinnorna stannade qvar för att efter ”arbetet” stärka
sig med en kopp ”kaffe med dopp”, som min kära moder
tillagat och framstält åt dem.
Barnen voro alla så glada öfver denna ”aftonunderhållningen”,
att de knappast kunde sitta stilla och iakttaga
bordskick.
Jag sjelf var ju lika så glad som de, hvarföre jag icke
kunde gifva dem någon tillrättavisning.
Men när ”gubben” Grönqvist fått sig en, som han uttryckte
sig, ”regäl konjaksgök”, blef han så uppspelt, att
jag måste hemsända barnen, för att de ej skulle få höra på
alla hans befängdheter.
Då vi nu ändtligen blifvit ensamma, så skrattade vi åt
honom, både han sjelf och jag, så godt, som skrattas kan.
Han omtalade nemligen, att han i sin tillfälliga
förvirring vid första numret varit nära deran att ”dra till” med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
