Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!...—........ ■ 11.. ..............................■■1...— : V’
Ola Hansson
I blanka, stilla, spegelklara djup
stå skogar blått på stup.
Snart dagern sjunker skum
i lummig slottsparks hvälfda rum,
där blad och ängsbrant sluta täta, gröna muren.
Men utanför står kvällen klar och stum.
Det prasslar uti vikens höga säf,
där mygg i solens sista stråle leka
och där sin stäf
på fjärden ut styr tyst en ensam eka
och af en kvinna lyser färggladt dräkten
i solnedgångens starka, skira gull.
I tida aftonväkten,
af bloms och grönskas lösta vällukt full,
från fjärran drar en ton af dröm och saga, —
hinsides skogen, bortom udden, bortom fjärden,
långt bortom ändligheten, lifvet, världen, —
densamma ton, hvarmed en gång en lätt och säker hand
det hela, fulla lifvet vid en fjärils vinge band
och fjäriln skimra lät en sommardag på Haga.
2.
Det doftar och blommar
af tindrande sommar;
men ingen hyllning hörs,
där Flora öfver jorden går
och lifvet föds i hennes spår.
Det tiger i runden,
på åkern, i lunden;
och ingen tunga rörs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
