Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O*’.-. 0 ’ ..-o 0
*–’ — ■ ■ " ..—......— .... - ■ —-l-
hade jag känt det så ofta för många år tillbaka, då sinnet
mjuknade i minnen, och att jag icke hade haft en sådan
stund under alla dessa tio år och att jag trott, att dessa stunder
voro förbi för alltid; och i samma ögonblick blef den grå
höstdagern till något annat än den varit förut, till något
mystiskt stämningsfullt sugande, till hvad den varit för mig
förr i tiden i mina ensamma sorgsna timmar. Det var mig
som om tio skumma dorska tomma år slätats ut ur mitt lif
och alls icke varit till. Och jag gjorde nu som jag förr brukat
göra, då själen blef mig för full: jag tog på mig och gick ut.
Det var en lördag, sent i oktober, en grå cch stilla dag
med ljum fuktig luft. Ett lätt töcken hvilade öfver staden
och hade fallit som väta öfver gatstenarna. I en och annan
butik hade man redan tändt gaslågorna, som lyste skumt
bakom de disiga fönsterrutorna. Jag lämnade snart
hufvud-gatorna bakom mig med deras skärande döfvande larm, och
ju längre jag kom ut i förstaden, som sträckte sig ut framför
mig med sina tvenne långa rader af hus, små och fattiga,
ju mera tätnade stillheten omkring mig, ännu mera djup och
tät genom det monotona dämpade dånet bakom mig och
rullandet af en och annan spannmålsfora på väg in till staden.
Jag gick förbi sommarvärdshuset, man hade spikat bräder
öfver glasväggarna, träden hade den sena höstens gula och
röda färgtoner eller hade redan fällt sina blad öfver det
vissna gräset och de fuktiga gångarna och flätade sina bara
svarta grenar mot den grå bakgrunden. Inne på
kyrkogården, i dunklet under de bruna trädhvalfven, lyste
graf-stenarna hvita, med fuktgrå strimmor och fläckvis
öfver-vuxna af grön våt mossa, och murgrönan klängde med sin
mörka grönska yfvigt öfver grafvarnas svarta mulljord. En
och annan ensam kvinnoskepnad skymtade därinne, sysslande
med blommor vid en graf, eller sittande på en bänk, orörlig
och hänsjunken, eller lutad öfver ett järnräck; och det var
mig som om de många sorgens tankar bredde sig i stillheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
