Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ur de skumma vrårna och där det var så tyst, så tyst,
att man ovillkorligt lade sordin på sin stämma, och så vänligt
ombonadt, att man alltid kände sig till mods som vid brasan
i en blåsig regnkväll i hösten. Den gamla satt i soffan, midt
i lampskenet rödt genom skärmen, sysslande med sitt
handarbete, — och längre borta, där ljuset var dämpadt och skumt,
varsnade jag, medan jag själf ännu var i sidorummet, den
unga flickan sittande på en puff, tyst och med händerna i
knäet, i svart dräkt, med ett blekt, lidelsefritt och
eftertänksamt ansikte samt ett mörkbrunt hår, benadt och slätkammadt
öfver en smal panna. Men hvad jag nu ser i underlig skärpt
klarhet, det är den ängsliga frågan i dessa mörka ögon,
brännande och dock klara, med mer af tanke än känsla i
djupet, medan vi höllo hvarandras händer; och jag kommer
ännu ihåg att jag höll hennes hand kvar i min längre än
vanligt, jag visste då icke hvarför. Men nu förstår jag det,
och jag har denna kväll känt något lätta och ljusna inne i
mig — som ett plötsligt ljus slår upp i mörkret för den
vilsne —, vid vissheten om att dock i en kort minut ha varit
fullt älskad af en kvinna, ty jag visste i detta ögonblick,
ännu mera säkert än om det sagts mig med ord och löften,
att denna skygga bön och skälfvande fråga voro det
smärtsamma yppandet af kärlek. Ty ord äro endast en klang och
löften skimrande bubblor; men blicken i ett öga, det är själens
egen omedelbara tysta bekännelse och människans oupplösta
känsla synbargjord.
Det föll öfver mig som en uppenbarelse, och jag
bländades likt Saul af ljuset.
Och när så den sista röda punkten svartnat i brasan och
jag vaknat upp i mörkret och hälften yr fått min lampa tänd
och såg skolböckerna och det aftonarbete som väntade på
mig, då kände jag en sådan vämjelse för det, att jag lät dem
ligga, ty jag kunde icke komma mig för att med brutala händer
sönderrifva den fina stämningsslöjan öfver mina tankar. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
