Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• •" " —...... 11 " 1 1 111 ■" 1 ... 11 ............................. V*
Ola Hansson
fulla af rök. Det kändes mig kvaft, och jag lät öppna fönstret,
vid hvilket jag satt, på halfglänt, En lätt blå dis stod ute
öfver ”Söerne” och de små trädgårdstäpporna inom staketen
borta på andra sidan, luften var en enda gyllene dallring,
och hvita strömoln gledo, lätta som fjun, fram öfver den blå
himlen. Det var något i allt detta, därinne och därute, som
fyllde mig med leda och längtan, — leda: hvaröfver? —
längtan: hvarefter? Jag gjorde mig ej reda därför;
alltsammans kom och gick som känslonyanser, obestämda,
flyktiga, glidande, som då sidenet böljar eller en bris far hän
öfver ett stilla vatten.
Jag drefs ut och vek af uppåt Gothersgade. Flickor
rullade barnvagnar, ur hvilka små bébéansikten myste mot
mig och mot all vårdagens välsignelse, herrarna gingo med
uppknäppta öfverrockar, och hos alla människor röjde sig
i gång och gester detta mattighetens välbefinnande, som följer
med våren. Jag gick förbi Botanisk Have: den hvilade i
en ljum, blå ånga, som steg upp ur myllan. Åsynen af den
rykande myllan blef till den egendomliga förnimmelse, som
man har när ett minne lyser upp i själen och ännu icke någon
bild framträdt mot den upplysta bakgrunden. Jag blef full
af oro, af tvekan, af olust; jag visste ej hvad jag skulle taga
mig till eller hvart jag skulle gå hän. Mekaniskt dref jag
fram åt Nörre Boulevard och gick in i örstedsparken, där
svanorna gledo öfver dammarnas blå vatten, som om det
vore himlen och de hvita strömolnen som speglade sig. Här
inne var tyst och tomt, och det kändes mig, som om jag
här vore bättre till mods och som om jag här funnit något
af hvad jag sökte. Men när jag snart därpå befann mig
midt i vimlet och larmet på Vesterbro, och omnibusarna
skramlade och spårvagnarna pinglade och människorna
knuffades, då ebbade det åter i min själ, och ledan välte sig in
i den som en slemmig massa; men så, i nästa ögonblick,
kom en bölja glidande med ännu högre kam än de förra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
