Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människan, — hur måtte de icke ha skärpts genom att
ned-ärfvas under århundraden! Det är en fond som tillvuxit i
geometrisk proportion; det är en parallell till lagen om
tilltagande hastighet för den fallande stenen. Och nu hade jag
försökt att tvinga stenen att falla långsamt, att falla snedt,
att bli hängande i luften! Jag hade försökt att förändra min
själs sammansättning genom att öfversmeta den med figurer,
lånade från böcker, — ändra dess naturbestämda form efter
andra samhällsklassers ideal! Jag hade ofta snuddat vid
denna sanning, men denna kväll höll jag henne i min slutna
hand som en fågelunge. Jag hade börjat med att se efter
hvad som fanns inne i den leda för allt hvad stadens var,
hvilken smakade likt bier som stått i glaset natten öfver,
och jag slutade med att känna den nafvelsträng, hvilken ännu
band mig med oupplösbara band vid min hembygd.
Jag sprang upp, ref fram mina kappsäckar, kastade ned
en del af mitt bohag, fick uppasserskan in, gaf order om
nedpackning och väckning följande morgon, sprang ut och
ställde om stadsbud, telegraferade till en släkting på landet
att han kunde vänta mig. Jag hade beslutat lämna staden,
all stad, för alltid, och jag kände det beslutet som en
järnmärg i min själ.
Sedan sökte jag upp en god vän och drog honom med
mig till National. Jag var i ett så öfverdådigt lynne, att det
gränsade intill feber. Jag tror, att jag aldrig i mitt lif, hvarken
förr eller senare, känt mig så glad. Jag lät musiken spola
öfver mig som kaskader af svalt sommarvatten, luften
dallrade af jubel, jag satt där som en människa, hvilken bär på
en ny kärleks hemliga lycka, — och jag nändes ej ens tala
därom för min vän, Jag njöt af allt detta erbarmliga
hvardags-pjank af chansonettvisor och akrobatstycken så, som jag
aldrig förr kunnat njuta af någonting; ty jag tänkte därunder
för mig själf: jag hör icke till er andra, som komma hit
kväll efter kväll och ledsna ert nöje ihjäl, — jag sitter här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
