- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
128

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Agnes L. Hennes bror och jag voro intima i Lund, och jag
kom mycket i deras hem. Fadern var bruksägare uppe i
Småland. Jag vet knappast, hur jag skall kunna åskådliggöra
för dig mitt förhållande till fröken Agnes. Vi voro icke
kärestafolk, och på något slags kamratskap mellan olika kön,
af samma art som vänskapen mellan tvenne män, tror jag
nu rakt inte. Om två med elektricitet laddade bollar komma i
hvarandras närhet, så antingen stöta de hvarandra bort eller
också dragas de till hvarandra. Då en ung man och en ung
kvinna råkas, händer ett af de två: antingen ha de fysisk
antipati för hvarandra eller ha de icke fysisk antipati för
hvarandra. Det senare fallet kan man kalla med hvad namn
man vill, det blir endast en lek och strid med ord; hur många
nyanser ett sådant förhållande än må ha, finns dock mellan
dem alla endast en gradskillnad; om man säger, att kärleken
är deras gemensamma grundväsende eller att den är deras
kulmen och sista punkt, det gör ju icke stort. Vi ha aldrig
nämnt ordet kärlek, hvilket nu är ett sådant där stort ord,
som vi nutidsmänniskor instinktlikt draga oss för att bruka.
Och salongsflirtation har jag aldrig kunnat med: vi ha aldrig
kysst hvarandra, aldrig bytt hemliga blickar, aldrig växlat
förstulna handtryckningar. Vårt förhållande var en öppen
intimitet, som världen hade frihet att tyda alldeles som det
bäst behagade den — och tydningen utföll verkligen i en
mångfald af variationer. Just emedan vi lade fram allt till
publikens benägna påseende, kunde publiken ej annat tro
än att det fanns en styggelse bakom, från hvilken vi ville
afleda uppmärksamheten. Ingen af oss kände behof att
binda eller bindas, vi ville ej förbindelser, — och det var detta
som gaf vårt förhållande dess charm. Vi deponerade hos
hvarandra våra upplefvelser, våra idéer, våra intressen, och
fingo dem igen som förstorade kapital; vi speglade oss i
hvarandra och sågo det sneda ännu snedare och det goda i högre
potens; vi betraktade lifvet i samma synvinkel, och världen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free