Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— och,” tillade hon med sin solskensmin, ”så är ni ett
sådant stort barn.”
Ångpipan hvisslade — vi voro inne i Malmö hamn.
Agnes skulle mottagas af bekanta, och jag tog farväl af henne
på båten.
”Blif nu inte något petrifikat,” sade hon. ”Jag ämnar
för öfrigt alls inte släppa er ur sikte. När ni minst väntar
det, kommer jag öfver er.”
”Välkommen!”
”Ni håller icke er föresats!”
”Vi få se.”
”Och om ni nu tröttnat, när jag kommer och kräfver
räkenskap af er?”
”Så är det mycket er skull, fröken Agnes.”
Hon såg på mig sorgset, frågande. Så böjde hon på
hufvudet till afsked och gick hastigt ut.
Ett par timmar därefter satt jag på tåget, som förde mig
ut på landsbygden. Jag började se bekanta ansikten vid
stationerna; snart kände jag igen byar och gårdar. Jag
tyckte mig glida ut ur ett vimlande, sorlande mörker, som
tätnade bakom mig och efterhand förminskades, tills det stod
endast som en liten sky nederst vid horisonten; och när jag
steg af vid min station, kändes det mig, som om jag gått ur
badet, och vårdagens ro och tystnad stod väldig, oändlig
omkring mig.
4.
Som efter en natt af nöjen eller efter en lång bekymrens
tidrymd, som då man för första gången är uppe efter en
svår sjukdom och efter en långvarig resa ändtligen åter är i
ro och hemma, — så god, så lätt, så solskensstilla lycklig
och förmiddagsfrisk kände jag mig hela denna vår och
sommar.
När hösten kom, köpte jag denna lilla egendom. Den
9. — Nationallitteratur. 20. 133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
