- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
134

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var alldeles vanskött sedan många år. Du vet, hvilket
tjuf-pack som bodde här före mig. Hela den talrika familjen
bedref tjufnad: mannen, hustrun, sönerna, döttrarna. Den
utgjorde hufvudet för alla de brottsliga element, som funnos
spridda öfver trakten. Gården var alltid full af slödder;
bakom bommade portar och riglade dörrar uppgjordes
nattliga planer. Den ene af de kringboende kunde råka se en
med karlar och kvinnor fullproppad vagn spränga bort från
gården inemot midnatten, och en annan se den vända
tillbaka i daggryningen; och det var oftast efter en sådan där
natt, som rykten lupo kring i bygderna om inbrott som gjorts,
om hästar som försvunnit ur stallen eller på marken, om
slagsmål och öf verf all. Alla människor visste, hvilka
gärningsmännen voro, men ingen vågade vidröra huggormsnästet.
Men kärlet blef i alla fall fullt: en vacker dag åkte länsmannen
in på gården, rannsakade utan och innan, och fann slutligen
en halmstack, fylld med allehanda stulet gods. Familjen
sprängdes åt himlens alla fyra väderstreck, gården såldes,
och jag köpte den.

Jag kände mig hemsk till mods, när jag första gången
steg öfver tröskeln till mitt nya hem. Det var mig, som om
de förra innevånarne lämnat någonting kvar efter sig, som
jag ej visste hvad det var och som jag icke kunde få syn
på, men som jag rent instinktlikt kände ligga i min närhet:
i det sotiga taket, i de trasiga tapeterna, i den unkna luften,
öfverallt och ingenstädes. De små mörka fönsterrutorna
skelade på mig, slugt och ondskefullt, tycktes mig, som om
de rufvade på hämnd, för att jag trängt mig in; och i de små
låga rummen hade ett obestämbart Något dröjt sig kvar af
de brännvinsstinkande orden och de blodstinna planerna.
Jag sökte nu lufta ut allt detta. Jag satte hela gården i stånd,
byggde om den del af ena längan, i hvilken jag själf skulle
bo, och anlade trädgård.

Så gingo hösten och vintern. Jag skötte min jord, stude-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free