- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
136

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pauserna samvetsgrant i så och så många lika stora delar.
Ibland hördes dragharmonika och drängskrål ute på
landsvägen, medan gårdvararne tutade och skällde; och då skulle
en lyssnare kunnat få höra många visa anmärkningar om
den gamla goda tid, som gått sin kos, och om det nya förfall,
som kommit i dess ställe. Och hvarje gång jag steg öfver
tröskeln till detta rum, slocknade den vida värld, i hvilken
jag annars dvaldes med mina tankar, som en gnista; det lilla
stycke, som dessa människor klippt ut däraf, var allt som
fanns för mig. Det låg hemtrefnad öfver denna gammaldags
kammare, ett doft från gammal gången tid; jag såg mormor
i klut och farfar i tröja med silfverknappar, och minst af
allt hade jag någon förnimmelse af, hur trångt där var och
hur lågt till taket.

Och tiden gick, och det blef kärlek af och idyll i
gammal-dagsstilen. Ty min själ såg sig, som i en spegel, i knäbyxor
och rundklippt hår likt en ungersven för hundra år sedan,
och dottern i huset var tjugu år och hade bruna, förståndiga
ögon. Nog såg jag, hur misstänksamt, misstroget dessa
kloka, bruna ögon granskade mig och huru orden kunde
falla sträfva; men ungersvennen i knäbyxorna och det
rund-klippta håret visste nog, att sådant är jungfrurnas vana.
Och när så rösten mjuknade och ögonen sågo klart och
förtroendefullt på honom, då blef han glad, glad på det
förunderliga sätt, på hvilket endast barnet kan känna glädjen.
Och en kväll i den första sommaren, då ungdomen dansade
till pingst kring majstången i skogen och det var månsken
och poesi, då gjorde han den stora dumheten. Och gammal
som han var och nött och sliten, ryste det i honom genom
märg och ben af den vällust som är hälften smärta, när hon
stillatigande tryckte hans hand. Först sedermera, när
ungersvennen åter klippt sitt hår i nutidsfason och klädt sig i
långbyxor igen, kände han att det satt en tagg midt inne i hans
lyckas hjärta: — han såg inne i den allra innersta vrån af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free