Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stunder, då min fästmö och jag känt oss som främlingar för
hvarandra. Det kunde komma helt plötsligt, utan att
någondera af oss kunde förklara sig, huru det gått till; bäst som
vi sutto invid hvarandra, kunde jag få en förnimmelse, som
om det stode en immig glasvägg emellan oss: jag skymtade
henne dunkelt igenom den, men jag kunde icke komma åt
att känna, om hennes puls ännu sloge eller om hennes hud
ännu vore varm. Det hade händt mer än en gång, å, många
gånger hade det händt, att jag med ens kände mig kall
gent emot henne, känslolös, likgiltig, komplett, som om hon
icke stode i något som helst förhållande till mig, utan som
om hon vore en af de öfriga niohundranittionio varelser i
kjol och flätadt hår, hvilka kunde falla inom min horisont.
Snart märkte jag äfven, att ej heller å hennes sida allting
var som det skulle vara. Jag hade esomoftast det intrycket,
att jag för henne vore en främling, hvilken hon ej vågade lita
på eller hänge sig, åt, — ett underligt djur, som hon ej kände
och mot hvilket hon därför instinktlikt var på sin vakt, —
ett skört instrument af obekant konstruktion och med okändt
syfte, hvilket hon endast helt varligt dristade sig vidröra, som
om hon fruktade, att det skulle smulas sönder mellan hennes
fingrar eller göra henne skada. Och hvar gång jag såg
misstroendet mörkna inne i de klara bruna ögonen och blicken
föll på mig, forskande och tveksam, likt en sned linje af en
förvriden känsla, hvilken man tycker sig aldrig skola kunna
vrida rätt igen, — fick jag dåligt samvete, som om jag begått
en outplånligt lumpen handling. Hvilken handling? Hvarför
samvetskval ? ...
Det var dagen därpå, i prästgården, efter middagen. En
af husets döttrar satt vid pianot, de andra hade lagt beslag
på min fästmö, medan Agnes och jag dragit oss tillbaka för
oss själfva till en af rummets vrår. Ute blåste och regnade
det, det stora päronträdet dängde oupphörligt en gren mot
rutan, det öste ned, vattnet sjöng i takrännorna, och inne var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
